Livet kan bjuda på ena riktiga känslostormar, jag har åkt på några riktiga käftsmällar och försöker finna en väg tillbaka där jag står på stadig mark och kan le åt livet , finna styrkan och glädjen i tillvaron se och hitta de små sakerna som gör det hela så fantastiskt för i grunden så är livet bra fantastiskt igentligen.
1/8-12 är ett datum jag aldrig önskat hade funnits i kalendern elr som jag mer än gärna hade hoppat över från att ha varit en skön sen sommardag med strålande sol och ljumma vindar då man fortfarande kunde sitta ute och njuta av de sista dagarna. En dag som var hur bra som helst men som förvandlades till en svart dag en sorgens dag, ett samtal och hela livet förändras, inget blir sig likt dagen då min svärfar hastigt rycks bort från oss. Dagarna går som i ett töcken och livet blir en kamp att hitta en väg tillbaka och komma på fötter igen.
Lagom när man tror att 2013 inte kan bli sämre än 2012 det måste ju bara bli bättre =) men 10 mån senare så vänds livet upp & ner igen min allra bästa vän slutar sina dagar och kampen börjar om igen att åter hitta fast mark under fötterna men den här gången är kampen svårare tuffare och mest av allt beror det nog på att orken inte riktigt fanns där livet fortsätter att sparka lite på mig månaden efter är det 3 människor till i min närhet som rycks från jordelivet.
Jag tappade totalt fanns ingen ork elr vilja motivationen fanns inte längre jag har alltid haft klara mål och alltid vetat vad jag vill men framförallt hur jag ska komma till målet, min största styrka har alltid varit min envishet den har jag kommit långt på men helt plötsligt så har jag aldrig känt mig så vilsen, att hitta vägen tillbaka har varit tufft, har nog aldrig känt mig så knockad men som alltid så finns ljuset i slutet på tunneln, när livet ställs på ända så radikalt så finner man nya vägar, man ser livet med lite andra ögon och man vandrar kanske på en väg som man inte trodde man skulle välja.
Livet e bra underbart och jag börjar känna fast mark under fötterna igen , så går vi ju även mot ljusare tider och värme.....
En sommardag nere vid Bruddesta
Liane ... jag har varit inne på din blogg med jämna mellanrum och hoppats att jag skulle hitta ett nytt inlägg från dig men det har varit så tomt, så tomt. Idag fick jag se att du kommenterat hos mig och skyndade mig att titta in till dig. Så glad jag blev att få se dig på din blogg igen. Vilka tunga månader du haft. Förstår att det är lätt att tappa fotfästet. Uttrycket "en olycka kommer sällan ensam" stämmer verkligen på allt du varit med om. Jag blev därför väldigt glad när du skriver att livet är underbart och att du börjar känna fast mark under fötterna igen. Nu blir dagarna längre och längre. Jag tycker redan man märker skillnad. Snart är januari slut och februari är en kort månad. Vårljuset närmar sig.
SvaraRaderaÖnskar dig en fin vecka!
Kram Anita
Åh så tufft du haft det! Livet kan vara tungt ibland. Förstår att du tappade fotfästet.
SvaraRaderaGlädjande att läsa att du börjar återfå orken och kraften.
Det är kämpigt att ta sig upp, men det går!
Sköt om dig!
Kram Ulla