Disigt.............

Idag är en riktig tråkdag dimman har legat som en slöja över oss hela dagen. På morgen var det också ett tunt fint duggregn knappt märkbart mer än i ansiktet , & det glänste lite i Leos päls. Efter morgonpromenaden så tände vi kaminen, det behövs idag i detta gråa väder. Jag har pysslat lite i förrådet och målat om lite ramar. En strykning har dom fått men det får torka lite och så får det bli minst 1 till sen har jag gjutit lite i betong också min vision i våras var att gjuta stora krukor och lite mindre men icke då tiden bara rusade iväg och här är hösten så det får bli lite mindre projekt och kanske senare i vinter gjuta stora krukor för ännu så sliter vi med att få vedboden klar , det är inte mycket kvar nu.

I måndags så var Leo och jag vid min barndoms hemtrakter nere vid sjön, sen tog vi oss vidare till min barndomsby som inte riktigt är sig lik det händer en del genom åren, tiden gör sina fotspår i omgivningen. En bit upp i byn ligger det en liten verkstad, där det alltid har funnits ett trälås och ett hånglås, en smal liten väg som leder upp mot verkstaden. När jag var barn så kunde man fortfarande köra den vägen men idag får man nöja sig med att fotvandra eller åka med traktor. Gräset har skjutit iväg, den är svårframkomlig, men i slutet av den vägen går den ihop med en annan grusväg , den fanns fortfarande kvar fullt körduglig, vi använde alltid den vägen om somrarna när vi skulle ner till sjön, bada. Den gick under namnet "grävlingsstigen"

Där fanns det gått om grävling, men jag har aldrig sett någon till min stora glädje

Där fanns även ett stenröse fullt med orm. Vansklig väg men ack så vacker om sommaren.