Pausknappen

Det där med att man vill trycka på pausknappen en stund för att hinna ta igen andan lite det går så fort och tempot är högt. Det är mycket på jobben ja för tillfället har jag 2 såna och vi har även renoverat svärfars hus för väldigt snart ska vi flytta ut på landet och provbo vi ska byta stadslivet mot lantliv stort hus till lite mindre hus och det är så mycket att ordna och fixa med, det är enorma projekt och ibland så känns det lite too much av allt.

Jag vill hinna njuta av våren fota sipporna i skogen deras tid är snart förbi och liljekonvaljer ska ta vid och de har redan börjat...... jag vill njuta av en fotodag i mittlandsskogen och se hur ljuset letar sig ner bland grenverken höra fågelkvittret. Ibland önskar jag att jag kunde få en stund av barndomens frihet där inga "vuxliga " måsten finns där jag kan få "leka" och bara vara en stund. I några år har jag skämtsamt sagt att jag tycker min chef kan bevilja mig semester från april till augusti jag har inte tid att jobba jag är fullt upptagen med att njuta av våren och sommaren de går ju så rasande fort och jag hinner inte med jag vill trycka på pausknappen jag vill ha dessa månaderna längre....

Visst e jag glad att ha ett jobb jag trivs med det tillhör ju den vuxna världen men i den kommer alla kraven måstena alla  "vuxliga" saker som krävs av oss.

Jag vill pausa en stund från allt när det blir för mycket när jag har så mycket i huven att jag inte ens hittar nycklarna och ändå står och tittar på dom när kroppen sakta börjar säga ifrån och jag ignorerar jag lyssnar inte men jag längtar efter en stunds tystnad att få sitta i skogen på en sten elr nere vid vattnet och blicka ut höra ljudet från fåglarna se insekterna surra förbi kolla på myrornas febrila aktivitet att ta mig tid att skita i måstena och bara ta en stund att bara vara. Det är ju så vackert nu och jag vill inte jobba jag vill ha kameran i ansiktet och se världen genom linsen sträcka ut mig på filten och lägga armen om min trogne följeslagare dra fingrarna genom pälsen kasta boll och pinnar att få komma hem på kvällen full tankad med energi efter en hel dag ute ..., om jag ändå hade en pausknapp att trycka på då hade jag använt den.....

Det där med enkelhet

                            Det enda jag
behöver är familj, vänner lite kärlek toppa det med ett kubbspel och en grill sen har jag en stund ett minne som för alltid har en speciell plats i ♡.

Systrarna som  alltid finns där de eviga bollplanken, kopiorna likheterna och olikheterna syskon emellan den eviga kärleken.
Vännerna som finns där i alla lägen som fångar upp lyfter och troget finns där.

Ända sen barnsben har släkt &vänner samlas den lilla skaran med familj vänner vänners vänner ju fler desto bättre nya bekantskapelser knyts gamla förstärks lite kubb en Guitarr och lite sång långt in på småtimmarna ett kubbspel och en härlig middag med grillat det här det här jag ♡ enkelheten man tar det man haver skalar av det lite man kommer som man är man behöver inte göra sig till elr spela ngn roll man inte är utan kom som du är &var den du är. Just det enkla i vardagen är det jag älskar mest.

Det är som med blommor att just de enkla är oftast det som är vackrast och just nu i trädgården njuter jag av klematis förgätmigej och så de anspråkslösa violerna som sprider sig med vinden och poppar upp lite här och där.