onsdag 22 januari 2014

Bitande vindar

Här på ön har vi varit väldigt skonade från en bitande vinter,ingen snö och vi har haft mellan 5-10 grader varmt men nu har vi minusgrader inte många men minus 4-6 grader som kallats har vi nog haft 10 minus.

Idag tog jag en tur nere vid havet det har en sån dragningskraft men oj vad der bet i kinderna vattnet var nästintill svart med höga vita vågor det kalla vattnet hade isformationer lite här och var och den grunda bäcken som brukar rinna och mynna ut i vattnet var helt igenfrusen. Om sommrarna är den full med fiskyngel och grodyngel.

söndag 19 januari 2014

känslostormar de luxe

 
 
Livet kan bjuda på ena riktiga känslostormar, jag har åkt på några riktiga käftsmällar och försöker finna en väg tillbaka där jag står på stadig mark och kan le åt livet , finna styrkan och glädjen i tillvaron se och hitta de små sakerna som gör det hela så fantastiskt för i grunden så är livet bra fantastiskt igentligen.
 
1/8-12 är ett datum jag aldrig önskat hade funnits i kalendern elr som jag mer än gärna hade hoppat över från att ha varit en skön sen sommardag med strålande sol och ljumma vindar då man fortfarande kunde sitta ute och njuta av de sista dagarna. En dag som var hur bra som helst men som förvandlades till en svart dag en sorgens dag, ett samtal och hela livet förändras, inget blir sig likt dagen då min svärfar hastigt rycks bort från oss. Dagarna går som i ett töcken och livet blir en kamp att hitta en väg tillbaka och komma på fötter igen.
 
Lagom när man tror att 2013 inte kan bli sämre än 2012 det måste ju bara bli bättre =)  men 10 mån senare så vänds livet upp & ner igen min allra bästa vän slutar sina dagar och kampen börjar om igen att åter hitta fast mark under fötterna men den här gången är kampen svårare tuffare och mest av allt beror det nog på att orken inte riktigt fanns där livet fortsätter att sparka lite på mig månaden efter är det 3 människor till i min närhet som rycks från jordelivet.
 
Jag tappade totalt fanns ingen ork elr vilja motivationen fanns inte längre jag har alltid haft klara mål och alltid vetat vad jag vill men framförallt hur jag ska komma till målet, min största styrka har alltid varit min envishet den har jag kommit långt på men helt plötsligt så  har jag aldrig känt mig så vilsen, att hitta vägen tillbaka har varit tufft, har nog aldrig känt mig så knockad men som alltid så finns ljuset i slutet på tunneln, när livet ställs på ända så radikalt så finner man nya vägar, man ser livet med lite andra ögon och man vandrar kanske på en väg som man inte trodde man skulle välja.
 
 
Livet e bra underbart och jag börjar känna fast mark under fötterna igen , så går vi ju även mot ljusare tider och värme.....  

 
 
 
 


En sommardag nere vid Bruddesta